Hemma hos Jenni

Eddies nya säng är den till höger.
Han älskar den, men hur ska det gå att få honom att stanna kvar i den?

 
Prästkragen alltså. På väggen i killarnas rum.

Fy fan vilken pärs!

Gonatt.

är på soffkanten vid stereon.
Han når precis att tända läslampan själv, och
där sitter han långa stunder och lyssnar på musik och bläddrar i böcker.









Han är så fin att det gör ont i hela kroppen.
Mamma älskar Eddie.

Och jag har en kul idé till det här inlägget.
Vet bara inte om jag törs.

Jag skriver på så får vi se hur det blir.



Det hänger iallafall ihop med Stornörden Mariannes härliga 30-årsgratulation för snart exakt två år sedan.
Den gick i stil med: "Faaan vi är tretti Schennipenni, men fortfarande jäääävligt snygga och läckra!!".


Det var bara det att kära Marianne inte hade träffat mig på rätt länge.
Och hon visste inte hur fel hon hade.
Om mig.

Jag var låååångt ifrån nån läcker trettioåring.








Jenni den 11 mars 2006. Frukost på sängen.


Oh my god.

ALDRIG mer en kamera i mitt sovrum.

och nu kliande utslag över hela kroppen.
Börjar dessutom känna mig snorig igen.

Det här är ju helt galet. Man kan bara inte smittas av allt. Hela tiden.

Ska iväg till läkaren efter lunch.
Samma läkare som har skickat mig på röntgen av bihålorna och skrivit ut två penicellinkurer åt mig.
Samma läkare som fick svaret från neurofys-undersökningen, och som jag har tid hos om två veckor.

Det känns nästan lite pinsamt.


Nåja.


Vi har köpt tapeterna nu.
Det blev den där prästkragen till killarna! Och så snodde vi Helena och Stefans idé, så nu ska vi få ett mer lustfyllt sovrum själva. Aj aj aj vilken snygg tapet!

men goda vänner.

Har fått hänga hos Veronica en stund på fm, och då går dagen lite fortare.

Elton passade på att visa sitt senaste trix: 
Han har lärt sig "krypa".
Ja, man kan inte riktigt kalla det för krypa, men framåt tar han sig.
Med en fotsula och ett knä i backen.
Det ser lite skojjigt ut, men funkar ju.




Eddie är på dagis igen, och jag blir alldeles  varm i hjärtat av hans snabba puss och glada hejdå-vinkning innan han springer in till leksakerna och kompisarna.
Min fina, snälla, modiga son.
Med dom vackraste vinterkinderna.





Och lillebror är fin ibland också.

Har ätit Kåvepenin mot bihåleinflammation i fyra dagar nu, men känner ingen skillnad.




Jag mår som jag ser ut.






Och imorgon måste Mattias jobba igen.
Han har varit hemma och tagit hand om mig och sjuka ungar sen förra tisdagen.

Börjar nästan grina när jag tänker på hur det ska gå utan honom.

Ja ja.
Det är bara att bita ihop och hoppas att det sker ett mirakel inatt.

Så nu jäklar måste vi skynda oss att köpa tapeter!

Är sugna på den här från Wallpower inne i killarnas rum.
Vad tror ni?





Jag är lite småkär.

Och äter som en varg!

Nu slukar han vuxenportioner gröt varannan timme, så det där med ätandet var inget att oroa sig över...


Vi är sjuka allihop, och tar det lugnt hemma några dagar.
Bihålorna.
Blä.

Och igår satte han sig upp, helt på egen hand, TVÅ gånger!

Vackra vackra pojken min. 

Elton är sämst.
Absolut sämst.
På att äta.

Det går bara inte att få i honom fast föda. Han vägrar.

Nu har han börjat knipa ihop munnen så att man inte får in skeden.
Vilket är oerhört märkligt med tanke på att ALLT annat (damm, lego, katter, fingrar, mattor) absolut ska in i det där dregelhålet.

Vi försöker - med växande irritation, det ska gudarna veta - att peta in allt möjligt gott i den lille skiten, men enda gången han gapar är för min hemgjorda plommonpuré.

H J Ä L P .






Annars har tillvaron åter stabiliserats. Elton är frisk och killarna sover hela natten.

Och vi har hunnit ha några mysiga dagar i snön innan den tinade bort.









Och jag är korthårig igen!

Klippte mig igår.
I samma gamla salong som när Jonas jobbade här i Umeå.
Och det var som att resa sex-sju år tillbaks i tiden.
Jag satt och fnissade medan hon klippte av mig tofsarna, och undrade vart Törleyn var.

Jag ser exakt likadan ut som då.
Enda skillnaden är att det var så länge sen jag färgade håret att hon klippte fram min naturliga hårfärg.
Och den är faktiskt både mörkare och rödare än jag trodde. Vilket var en positiv överraskning.
Men Matte har ändå cyklat iväg för att köpa en mörkbrunare variant åt mig.

Det har gått hur bra som helst att flytta ihop pojkarna i samma rum.
Eddie verkar gilla sällskapet, och störs inte av Eltons surr. Han somnar ändå.
Dom lägger sig klockan sju och sen sover dom till halv sex.
Jag medger att det är liiiite väl tidigt att kliva upp, men det är helt klart värt det när dom lägger sig så tidigt.

Ed verkar ha kommit in i en mammaperiod, och jag måste erkänna att jag tycker att det är himla mysigt. Han är väldigt kramig, och blir alldeles sprallig av kärlek ibland. Det är som att hjärtat hans sitter i benen. Han studsar och springer och skrattar och ibland blir kramarna nästan smärtsamma.

Och Elton har hittat rösten.
Han babblar och babblar och babblar. Och gör salivbubblor och dreglar som ett vattenfall.
Guuud att små barn kan vara så slabbiga.

Och så har han hittat nyckeln till ätandet. Äntligen.
Det har VERKLIGEN varit en prövning för tålamodet att försöka mata honom med sked.
"Som att mata en vägg", brukar Mattias säga.

och vi har återtagit vårat sovrum.
Det är Ä N T L I G E N en barnfri zon igen.
Elton fick flytta in hos storebror ikväll!

Vi har plockat bort och kastat en del trasiga leksaker och gjort plats för båda spjälsängarna inne hos killarna, och plötsligt har vi plats för en garderob (eller varför inte en liten elefant?) inne hos mig och Mattias.

Och jag kan läsa bok innan jag somnar igen.
Och sova utan öronproppar för första gången på drygt fyra månader.
Glory glory halleluja!

Inga samarbetsvilliga tomtar direkt.

Idag är det Luciafirande på dagis - det ska bli skitkul!
Eddie ska vara troll.
Jo, det är så han kallar tomtarna.


Annars hittar han rätt ord för det mesta.
Pratar tillochmed meningar nu! 
Typ:
"Gubben sitter inne där, fönstret" och pekar på brandbilen.
"Traktorn, bort snön."
"Casper låna bilen."

Han surrar som ett bi, och härmar allt.
Ofta blir han "jag bli galen" eller så säger han "fy faan!".

Den är min favorit.

Ska fira högtiderna med familjerna. Skitkul!
Snajdigt klädd i nya jeans och ny småglittrig topp.

Storlek medium.

Minus 24 kilo sen Elton föddes.



Är mycket mycket stolt.
Så f*n ta er om ni inte ser det när vi ses igen...!

ända tills jag värmt soppan och tagit fram lunchsällskapet. Boken alltså.
DÅ vaknar han.
På sitt allra sämsta sjuk-och-snorgrinig-humör.

Jag är så less så less så less på att äta kall mat.

Våran lilla dreglande tornado.

Bland annat att  larva oss i trappuppgångar.

Herregud vad jag älskar den här mannen.
Du är bäst Mattias.

Det är ett faktum.

Efter en helg i huvudstaden vet jag med all säkerhet att Umeå är hemma.
Och hemma är bäst.