Hemma hos Jenni

Elton är sämst.
Absolut sämst.
På att äta.

Det går bara inte att få i honom fast föda. Han vägrar.

Nu har han börjat knipa ihop munnen så att man inte får in skeden.
Vilket är oerhört märkligt med tanke på att ALLT annat (damm, lego, katter, fingrar, mattor) absolut ska in i det där dregelhålet.

Vi försöker - med växande irritation, det ska gudarna veta - att peta in allt möjligt gott i den lille skiten, men enda gången han gapar är för min hemgjorda plommonpuré.

H J Ä L P .






Annars har tillvaron åter stabiliserats. Elton är frisk och killarna sover hela natten.

Och vi har hunnit ha några mysiga dagar i snön innan den tinade bort.









Och jag är korthårig igen!

Klippte mig igår.
I samma gamla salong som när Jonas jobbade här i Umeå.
Och det var som att resa sex-sju år tillbaks i tiden.
Jag satt och fnissade medan hon klippte av mig tofsarna, och undrade vart Törleyn var.

Jag ser exakt likadan ut som då.
Enda skillnaden är att det var så länge sen jag färgade håret att hon klippte fram min naturliga hårfärg.
Och den är faktiskt både mörkare och rödare än jag trodde. Vilket var en positiv överraskning.
Men Matte har ändå cyklat iväg för att köpa en mörkbrunare variant åt mig.