Hemma hos Jenni

Har alltid tyckt att dom sett roligast ut, och så bestämmer sig lilltanten för att hasa sig fram på baken.
LYCKA.
Hon är så otroligt söt.
Och glad nästan jämt.

Elton är "inne i en fas" eller vad dom nu kallar det. Känns mer som ett konstant tillstånd.
Han är iallafall oerhört bestämd, och väldigt petig. Vadsomhelst kan få honom att detonera.
Men han kompenserar med de varmaste kramarna och sin hesa röst när jag kommer från jobbet: Ä du dä mamma? Ja ha läntat ette däj! Pom! Vi ska läka nu!

Och Edvard. Finaste finaste storestorebror.
Han håller reda på sina småsyskon. Berättar när de gör dumt, och servar dem med leksaker.
Och retar sin lilllebror till molekyler.

Mannen sköter sig exemplariskt som housewife. Jag kommer alltid hem till städat hus och lagad mat. Och oftast har han hunnit pyssla med barnen också.

Själv börjar jag komma in i jobbet igen efter en lite trög start.
Något har hänt med tänket sen jag var där sist.
Jag är långsam och glömsk och förvirrad.
Tur man har fina kollegor som kan radiostyra en litegrann.

Och hur mycket skor, regnkläder, overaller, handskar och mössor vi än köper så ligger vi alltid efter.
Bah!

Jag liksom viskar, för efter den här tre månader långa tystnaden finns det väl ingen kvar som läser...

Men shit vad tiden går fort! Varje gång jag tror mig ha en stund över så kommer det något emellan, och sen så är det jag höll på med innan helt bortglömt. Och det tar KATASTROFALT lång tid att ladda upp bilder till bloggen, vilket har omöjliggjort nya inlägg.

But here goes!
Lite bilder från sommaren - som var helt fantastisk!
Hann träffa massa fina vänner och familjerna, gå på djurpark, bada i havet och allt sånt där.
Eds höjdpunkt var då han fick sitta i en riktig polisbil!




Gillar glass.



Elvie 8 veckor ca. Den enda glada bilden. Hon gillar inte hårband.


Elton (läs: pappa) kör skotare.


Badhusparken.


Bilden är från i somras. Elton är alltså inte inblandad i rånet i morse.


Hoppas hoppas hoppas att lilltanten får Mattias vackra ögon!


Har som ambition att försöka få ihop ett blogginlägg i veckan, så ha lite tålamod med mig...

Puss!

Tusen tack för alla fina gratulationer!
Och ursäkta de glesa inläggen här på bloggen, men vi har bytt till världens sämsta uppkoppling.
Det tar typ en timme att ladda upp bilder, så nu används inte datorn så flitigt längre.
Tack för det Telia.
Morr.


Men våran dotter har iallafall fått sig ett namn!

Pappan myser med Elvie Marianne.




Pojkarna märker inte så mycket av att hon har kommit till oss än.
Vi har kunnat lösa det så att dom går på dagis som vanligt, och Matte jobbar halvtid (7-11) den här första månaden.
Så jag och Elvie har tid att riktigt kära ner oss i varandra på förmiddagarna.
Och få lite markservice gjord.

Fast hon sover mest.
Och jag med.



Stolte storebrodern Elton vill gärna ha lillasyster i famnen.
Han tar det på största allvar, och sitter djupt koncentrerad med henne i knäet.
I cirka femton sekunder åt gången.
Våran lilla tornado.



Edvard kom och hälsade på oss på BB.
Han var nyfiken, mjuk och försiktig, och ville titta ordentligt på hennes små händer och fötter.
Sen när det var gjort så var det liksom ingen big deal med en lillasyster längre.






Nu är det dags att väcka flickan för en flaska mat.

Puss på er allihop!

Den 30:e maj 2009 klockan 17.45 kom hon så äntligen till oss.
3420 gram och 47 cm, med det svartaste håret.
En liten liten en.

Kärlek.

Men ingen födsel på gång som det verkar.
Skiter i det här och går och lägger mig med vetevärmaren och två alvedon.

Och inte en enda värk på hela dan.

Vad är det för en liten retsticka?



Lägger ut lite bilder från förra helgen i väntan på lillasystern.


Försöker göra lite nytta.




Killarna jobbar på med veden.


Elton hjälper faster tvätta bilen.

Och i färd med att gå och lägga oss.
Vila en stund.

Vattnet intakt.
Svärmor på plats.

på grund av ganska så smärtsamma värkar.
Hann precis upp ur sängen innan den där omtalade slemproppen gav vika. Och som, till min glädje, även denna gång var rosafärgad. Rosa är fint.

Mellan halv tre och sex låg jag och knep ihop benen och höll emot, för jag tänkte att "det vore bra att hinna lämna barnen på dagis innan vi åker in och föder barn".
Men så när Elton kom smygandes och kröp ner hos oss på morgonen klingade allt tvärt av.
Och nu har det varit helt lugnt och stilla i magen hela förmiddagen.

Vad är det för trams?

Har iallafall resonerat med mannen och hans mamma, och nu sätter sig svärmor på bussen och kommer hit för att vara standby i helgen. Känns tryggt.


Så bebisen:

K O O O O O O O M     U U U U U U U U T     N U R Å Å Å Å  !  !

Var det sagt.
Men inte verkar det vara nån bebis på gång än inte.

Vi har dock börjat förbereda oss.
Skrivit förlossningsplanen: I WANT DRUGS. LOTS.
Packat väskan klart (nästan). Raggat runt efter barnvakter.
Och köpt ny kamera!


Jag funderar på att låta Mattias filma litegrann av själva "upploppet" den här gången.
Inte helt säker än. Känns lite jobbigt att kameran filmar i HD-kvalitet.
Hade hellre velat ha ett rejält dimfilter à la Glamour.

Vi invigde iallafall kameran i helgen uppe i Rosvik - mycket nöjda!
Ska lägga upp lite fina bilder imorgon.
Nu försöka sova.

Tränade lite inför förlossningen igår kväll.

Epilerade mina ben och armhålor.
Men MERDE! Hur ont kan det göra??
Hoppades en stund att smärtan skulle trigga igång värkarbetet, men icket.

Benen är lenare än på flera månader.
Armhålorna alldeles rödprickiga dock.
Inte snyggast.


Men det är dom här två:




Dom börjar bli så stora.
Edvard har varit blöjfri på dagtid i några månader nu.
Det kräver lite övervakning, påpassning och viss teknik när nöden faller på.


Pappa hjälper.



13 dagar kvar.
Funderar på fönsterputsning.
Eller glass och bok i solen?

Edvard undrar hela tiden när bebisen kommer.

Vi med.

Då går vi in i vecka 38 (av 40), och Pyre kan lämna moderskeppet.
Om hon vill.

Så nu är det dags: fönsterputsning, långpromenader, gå i trappor, hoppa hopprep,
gnussa bröstvårtor och älska älska älska!

Har hört att det enda som egentligen kan sätta igång en förlossning är att reta den där läskiga livmodertappen.
Och det är ju Mattias bäst på.

Men nu handlar det inte om lust, som jag sa till min lillasyster, nu handlar det om vilja.

Elton vill inte sova längre.
Och så har det varit den senaste veckan.
Vi måste gå in och lägga honom minst fem gånger varje kväll (ofta fler), och det är mäkta påfrestande på humöret då man inte ens hinner ut ur rummet innan han är uppe igen.
Glatt påhejjad av sin storebror i överslafen.
Vi känner oss helt överrumplade eftersom de alltid varit så enkla att lägga, och vet inte alls hur vi ska lösa situationen.
Kör tv:s nanny-teknik så länge.

Min vän Agnes räddade iallafall livet på dem båda två då hon var här i helgen.
Hon stoppade en arg och gråtande Jenni i badet och tog över nattandet.
Tack älskade du. Du är bäst.


Så kommer nästa överraskning:
Klockan 03.40 inatt hör jag små små fötter som smyger sig över sovrumsgolvet, och snart kryper en varm liten barnkropp med kalla fötter upp i sängen och kurar in sig mot mitt bröst under mitt täcke.
Elton.

Alldeles fantastiskt hjärtevärmande underbart mysigt, men jag har ju inte sovit många minuter mellan 4 och 6. Och inte Mattias heller.

Vad gör vi?
Vet ju av erfarenhet att man blir tokig av för lite sömn.

Inte konstigt att man är less.
Fick ett infall att räkna på hur många dagar jag sammanlagt har varit med barn sedan 2005,
men min 1:a i matematik satte fort stopp för det.
Kanske lika bra.

Killarna skötte sig på MVC. Eller iallafall Eddie.
Elton gormade, grinade och levde om sin vana trogen. Han blir lite arg när han inte får ta leksakerna ifrån Edvard.
Mattias hade det svettigt ett tag medan jag och barnmorskan pratade preventivmedel.

Jo, så är det. Efter detta barn är vi klara.
Nu får vänner och syskon stå för bebisproduktionen framöver.

Vid varje kontroll har hon frågat när vi ska ta med de blivande storebröderna, så att hon får träffa dem.

Idag ska det ske.
Har MVC-tid halv fyra, och tar med killarna direkt från dagis.
Lagomt leriga och speedade.

Det här blir intressant.



Hittade för övrigt en ganska aktuell bild på huliganerna.

Fick min första "månadslön" från försäkringskassan, så det blir nog ingen Jumper trots allt.
Måste prioritera vinteroveraller till nästa säsong och en ny kamera.
Har letat bilder på kidsen och magen, men hittar inga att lägga upp eftersom vi aldrig tar några.

Bah vad tragiskt att vara så här fattiga igen.