Hemma hos Jenni

Åker till Stooorschtään om nån timme!
Farmorn och farfarn har kommit nu, och ska ta hand om killarna åt oss.



Vilken lyx.

Han hostade så hemskt inatt att jag började mara om lunginflammationer och scharlakansfebrar, och Matte om RS-virusar.

Doktorn kände och kikade på Elton, ställde frågor och kallade honom för Snubben.
Jo det är sant! Han kallade Elton för Snubben!
Jag älskar den doktorn.

Iallafall, så här sammanfattade doktorn läget: 
"Snubben har ingen feber längre, och han äter bra, och sover gott, och kisset och bajset är som det ska, och han skrattar och är pigg, och han följer sin viktkurva."
    (Nu börjar jag känna mig lite halvfånig som är där)
"Men du säger att du har halsfluss, och han låter faktiskt lite rosslig, så vi tar ett snabbtest i halsen."
    (Nu vill jag nästan krama honom)
"Och det är klart att man blir orolig, särskilt när Snubben är så liten."
    (Nu skakade jag hand med honom)



Testet visade att lillskiten bara är förkyld. Puh.

Och nu ligger båda dom två små och sover, och den stora är och tränar, så jag ska lägga mig i tv-soffan och bläddra i en sprillans ny Elle Interiör tidning.
Okej, jag fick den med posten i måndags, men har inte hunnit öppna den än.
Sådant är livet som småbarnsförälder.



Snubben.

för att träffa Mattes familj, kanske några vänner och eventuellt gå på bio eller göra annat mysigt utan barn.

Jo tjena.

Jag vaknade på fredagen med  f r u k t a n s v ä r t  halsont.
Svärmor (som jag - handen på hjärtat - tycker är lite drama queen ibland) ringde vårdcentralen, och jag åkte motvilligt in.

Streptokocker.
Med andra ord: halsfluss. 
Fick penicellin. Och  ä n n u  ondare i halsen. Jag hade inte peakat inne på vårdcentralen tydligen.
Låg däckad hela fredag och lördag. Piggare på söndag, men då var det ju dags att åka hem igen.
Suck.

Men killarna hann ha roligt!
Det gjordes eld och grillades korv och rullades snögubbe!
Och mellan de värsta febertopparna kom jag ut och var med på några kort.
Vad gör man inte för fotoalbumens skull?













Årets första, och kanske läskigaste, snögubbe.




Jag är betydligt bättre idag, men nu har sjukan tagit Elton istället.
Stackars liten.

på att blogga, jag lovar!

Men herregud vad lite tid man har plötsligt.

Elton kan ha kläder som Eddie hade när han var ett år gammal.
Dunderklumpen.

Matte tog barnen i syskonvagnen och promenerade iväg till Coop för att handla lite. I kön till kassan säger en liten äldre dam till honom: "Du gör det bra du, som själv tar hand om två så små."

Jag får minsann aldrig såna fina kommentarer när jag är ute själv med kidsen.
Men det är ju klart, det är ju sååå mycket enklare för oss mammor. Vi slipper ju den extra bördan av en penis mellan benen.

Hur luktade taxin egentligen?  =)


Det var fantastiskt roligt att träffa dig igen!
Jag tycker såå mycket om dig.
Och inte bara för att du är så löjligt snygg.
Du är bra.

Det får inte dröja lika länge till nästa gång.

Minsann!



I helgen sköt min storasyster  världsrekord på 50 meter, och tangerade det svenska rekordet på 30 meter i bågskytte, under pågående VM i Korea.
Allt som allt slutade hon på en fjärdeplats! You go girl!!

Grattis Zandra!
Jag är så stolt.

Jag och Mattias har lekt mattläggare två kvällar i rad.
Vi kom fram till att ingen annan kommer ju att lägga köks- och hallgolvet åt oss, så vi gjorde det själva.
Kruxet är att man får börja när Eddie gått och lagt sig, dvs klockan sju på kvällen, och sen jobba tills det är färdigt.
Blä. Det blev sent igår.
Och ikväll också verkar det som.
Vissa myser och tar det lugnt på helgerna, men vi bråkar med plastmattor och varandra istället.

Det blir helt galet rutigt.





Golvet alltså.

Är sällan vaken längre än till 22 nuförtiden. Men Elton ligger och skrattar i sin säng, och då är det inte stor vits att knoppa själv. Jag och Matte försöker komma ihåg hur vi styrde in Eddie på 19-07-sömnen, men drar blankt. Hur gjorde vi??

Annars har vi haft några härliga höstdagar, varit ute mycket i närmaste lekparken och träffat andra små och stora.


Här är Eddie och hans grymma polare Alva.
Som vi förresten ska hänga med imorgon.


Och sen blir det premiär-träning på tisdag.
Jag har köpt kort.

Trettioettårskris?

Vilket gift!

Skapa genast en profil du med. Det är inte spam som jag trodde dom första tjugo gångerna jag blev inbjuden på mailen...


Nu ska jag bara snabbt lägga upp lite nya bilder innan det är dags att börja laga mat. Matte har tagit killarna till Coop en sväng - han var lite nervös innan eftersom det är hans första egna promenad med båda.
Men jag måste få vila efter en hel måndag själv med dom.

Här är dom iallafall, mina sötisar:


Kvällsmys med Alfons Åberg.
Efter att ha sett Laban trettio gånger köpte vi en hel box Alfons.
Lite större urval på det viset.




Eddie tar sig upp på bordet för första gången.
Han har precis börjat klättra.
Ja, ni minns ju fläskläppen...




Yurika har lärt mig att det heter bandana och inte sjal. Så han inte blir retad för sin otrendiga morsa på dagis.




Elton.
Världen finaste.




Elton igen.
Finns liksom inte så mycket att skriva. Han gör inte så mycket än.
Sitter och ligger mest.




Fast här ligger han ju på mage!
Och dreglar samtidigt.



Nu så. Middag var det.

Det blir nog tyvärr längre mellan inläggen framöver. Jag hinner  i n g e n t i n g  för tillfället.
Matte har börjat jobba igen.  Så nu är den här, vardagen med två små barn.

Skulle envisas med att bädda sängen imorse.
Det var ett tag sen.
Hörde en duns och sen tystnad och sen vrål från köket.
Edvard slog upp munnen mot kökspallen.
Det kom blod ur Edvard.
Mycket blod.
Det kom skrik ur Elton samtidigt.
Mycket skrik.

Paniken var nära.
Men då kom Sara och hennes som Adam.
Fina fina Sara.

Tack för idag.


Nu blir det gröt till middag för oss, och lite nya bilder för er.

Mattias är inte riktigt klok.

Jag fick en "Tack -för-två-underbara-barn-present" idag.











En sån här.




Och jag som hade slutat med choklad. Hihi!




Ps. Fröknarna var mycket nöjda med Eddie, och han var helt slut. Så dagis blir nog mycket bra.
Bara jag kan klippa navelsträngen..

Matte tog inskolningen igår så idag var det min tur att för första gången lämna Eddie på dagiset.
Det gick hur bra som helst.
För Edvard.
Han klev rakt in i kaoset i sandlådan och plockade upp en traktor och en spade, som han glatt visade för fröken Pia.
Mig ägnade han inte en blick.
Och sen strosade han runt lite bland barnen innan han bestämde sig för att kolla in lekstugan.

Jag satte mig en bit ifrån och tittade på mitt underbara modiga barn. Kände mig så stolt.
Och jag ville bara rusa fram och krama honom och berätta för honom hur himla bra han är.
Men jag satt lydigt kvar på bänken och såg på.

Efter femton minuter säger Pia att "Det går så bra det här, så du kan gå och säga hej då nu".

Inga pussar och kramar, bara Hej då.

Jag gjorde som jag blev tillsagd, kort och vänligt, sen vände jag mig om och gick.
Och när jag kastade en blick över axeln var det bara Pia som vinkade åt mig.

I samma ögonblick som jag lade för haspen på grinden kom tårarna.
Och klumpen i halsen gjorde så ont så ont så ont.
Det gör den fortfarande.

Mitt underbara fantastiska snälla modiga vackra barn.
Gud som jag älskar dig!



Om trettiofem minuter ska jag äntligen få hämta honom.

Edvard har gjort sin första dag på dagis!
Eller dag och dag.
Vi var där allihop i en och en halv timme och kände oss för.
En lugn smygstart med fröken Pia och alla leksakerna.
Imorgon ska vi lämna honom själv en liten stund, och på torsdag ska har få följa med dom andra barnen ut i skogen och plocka blåbär.

Han kommer att trivas hur bra som helst.

Min lilla pojke har blivit stor.

Matte åkte iväg till ByggMax och köpte tak idag, så nu är han ute och river det gamla.
Dom båda små killarna sover.

Lugnet efter stormen.
Har haft en smått kaotisk kväll.
Elton är lite kass i magen. Har badat med honom två gånger idag för att få bort - vi nöjer oss med att kalla det - kladd.
Och tio minuter efter det andra badet kaskadspydde han på både sig själv och sin kära mor.
I soffan.

Det kom tårar.
Ibland vill jag bara säga upp mig.

Men nu ligger han så ljuvligt stilla och är vacker bredvid mig.
Älskar honom.
Lilla barnet mitt.


Och storebror är så himla fin och duktig.
Nu äter han själv med sked.
Och säger en massa fina ord som:

Stortå.
Arnold.
Mamma. Jodå, det kom tillslut!

Jag blir alldeles varm i kroppen när han säger Hej då.




Här är några bilder på mina killar från när vi var i Stensjön.

Saffe älskade utomhuslivet i Flurkan.
Han och hunden blev snabbt kompisar, och han tog ingen skit från dom andra katterna.
Men efter bara en vecka tog lyckan slut.
Saffe blev överkörd av en bil, och ligger nu begravd bredvid Smoo.

Två fina katter med för mycket spring i benen, och för lite vett i huvudet.
Så himla synd.



Annars så beror "radiotystnaden" på att vi har luffat runt bland våra familjer i några veckor nu.
Snikat mat och visat upp barn. Kapat träd och vunnit på travet.

Jo harre jisses, när vi var i Östersund köpte vi en Harry och vann 10 000 kronor!
Helt jävla galet.

Hälften av dom lade vi på en takbox (guuuuud så vuxet), och det är genast trevligare att ge sig ut på roadtrip.
Dom andra tänkte vi lägga på något lyxigt.
Har bara inte bestämt vad än.


Är tillbaks i Umeå igen, och ska bara slappa och fixa på huset dom sista lediga veckorna tillsammans.
Mysigt.


Med pojkarna och dom andra kissarna är det bara bra förresten...  =)

Men det här är bara en tillfällig utlåning.

Eddie är uppe i norrbotten för en vecka igen, och vi saknar honom!



Det blir verkligen så märkligt tyst utan honom.
Och trots att vi plötsligt har all tid i världen så får vi ingenting gjort.
Men det är rätt okej att kolla på film med sin käresta mitt på dagen, när det ändå bara regnar ute.


Och lillebror är ganska mysig också.



Sämre kan man ha det.

Saffe har flyttat till Flurkan. På prov.

Min kära syster och hennes vänliga sambo har axlat ansvaret för honom.
Får se om han trivs bättre när han får möjlighet att springa ute.

Han har inte mått så bra sedan vi flyttade från ghettot och den nätade balkongen där han satt och pratade med folk hela dagarna. Och nu på sistone har han börjat protestera genom att kissa utanför kattlådan.

I bland annat babysittern och i farmor och farfars resväska.

Nice.


Så nu prövar vi alternativa lösningar.
Vi vill helst inte ringa till Mattias brors kompis som tar hand om gamla/sjuka katter.
Han kommer till undsättning med ett par svetshandskar och en svart soppåse.