Det här är Sören
Lillkatten känner sig redan som hemma. Han fräser åt Saffe och sover med oss i sängen. Guinness följer efter honom som en svans. Men det luktar lite unket ur sovrummet, så vi börjar undra om han inte hunnit/hittat till lådan... Men vilken liten sötnos!
Nu så!
Matte har pipit iväg för att hämta hem Sören!!
Vart tar tiden vägen?
Om exakt fyra minuter fyller vår lille son 3 veckor.
Tänk att det har gått så fort.
Det har alltså hunnit gå 21 dagar sedan jag låg på sjukhussängen och vrålade: "DET GÅR INTE!" och "JAG FATTAR INTE VAD DET ÄR JAG SKA GÖRA!" Och efter varje krystvärk som rasat genom min kropp utan att jag förmått få ut honom: "SATAN!" "DJÄVLAR!" "HELVETE!"
Och Matte har sagt att om han varit bara lite klenare så hade jag brutit varenda ben i hans hand.
Sen "ploppet" när han tillslut sprattlade ur min kropp. Så himla oväntat och snabbt på något vis efter alla dessa slitsamma timmar. Och efter en sista värk då moderkakan skulle ut så var smärtan bara borta. Som om den aldrig funnits där.
Tills barnmorskan sydde mig i muffen (sorry pappa) på ett ställe där jag inte blivit helt bedövad. Aj.
Och sen det första fasade toalettbesöket. Aj aj.
Det serveras mycket plommon och linfrön på BB ska jag berätta för er.
Och ni som är på väg dit: TA FÖR ER.
Härnånstans trodde jag nog att det var över. Smärtan alltså.
Men så var det dags att börja amma.
Och jag har försökt och försökt och försökt nu i tre veckor. Suttit med blodiga bröstvårtor och grinat av hopplöshet och smärta när jag försökt ge mitt barn mat. Och Mattias har suttit bredvid och våndats.
Det har nog faktiskt varit värre än förlossningen på många sätt.
Men för två dagar sen kom Matte hem med min nya bästa kompis. Den elektriska bröstpumpen. I LOVE IT.
Så nu pumpar jag ur den lilla mjölk jag har och Eddie får dricka ur flaska. Och sen får han även Sempers mjölkersättning eftersom jag fortfarande producerar alldeles för lite käk.
Här är en bild från den första matstunden som inte inneburit ett trauma för oss alla tre i familjen:
Han äter hur bra som helst ur flaska.
Det kom tårar av glädje.
Och det bästa är att nu kan Matte också hjälpa till och ge våran omättlige son mat.
Nu ska jag gå och lägga upp fötterna en stund innan han vaknar.
Här är lite nya bilder bara:
Det är som mysigt att vara förälder. Trots allt.
Tänk att det har gått så fort.
Det har alltså hunnit gå 21 dagar sedan jag låg på sjukhussängen och vrålade: "DET GÅR INTE!" och "JAG FATTAR INTE VAD DET ÄR JAG SKA GÖRA!" Och efter varje krystvärk som rasat genom min kropp utan att jag förmått få ut honom: "SATAN!" "DJÄVLAR!" "HELVETE!"
Och Matte har sagt att om han varit bara lite klenare så hade jag brutit varenda ben i hans hand.
Sen "ploppet" när han tillslut sprattlade ur min kropp. Så himla oväntat och snabbt på något vis efter alla dessa slitsamma timmar. Och efter en sista värk då moderkakan skulle ut så var smärtan bara borta. Som om den aldrig funnits där.
Tills barnmorskan sydde mig i muffen (sorry pappa) på ett ställe där jag inte blivit helt bedövad. Aj.
Och sen det första fasade toalettbesöket. Aj aj.
Det serveras mycket plommon och linfrön på BB ska jag berätta för er.
Och ni som är på väg dit: TA FÖR ER.
Härnånstans trodde jag nog att det var över. Smärtan alltså.
Men så var det dags att börja amma.
Och jag har försökt och försökt och försökt nu i tre veckor. Suttit med blodiga bröstvårtor och grinat av hopplöshet och smärta när jag försökt ge mitt barn mat. Och Mattias har suttit bredvid och våndats.
Det har nog faktiskt varit värre än förlossningen på många sätt.
Men för två dagar sen kom Matte hem med min nya bästa kompis. Den elektriska bröstpumpen. I LOVE IT.
Så nu pumpar jag ur den lilla mjölk jag har och Eddie får dricka ur flaska. Och sen får han även Sempers mjölkersättning eftersom jag fortfarande producerar alldeles för lite käk.
Här är en bild från den första matstunden som inte inneburit ett trauma för oss alla tre i familjen:
Han äter hur bra som helst ur flaska.
Det kom tårar av glädje.
Och det bästa är att nu kan Matte också hjälpa till och ge våran omättlige son mat.
Nu ska jag gå och lägga upp fötterna en stund innan han vaknar.
Här är lite nya bilder bara:
Det är som mysigt att vara förälder. Trots allt.
Han är så söt när han sover...
... själv har jag inte fått mig en blund.
Lillprinsen verkar vara inne i nåt slags hetsätningsperiod. Eller så försöker han ta igen de första dagarna utan mat. Hursomhelst så hinner jag inte med nåt annat än att försöka tillgodose hans makalösa aptit. Martin skrattade högt när han kom och hälsade på i förmiddags. Jag såg nog inte så glamorös ut i mina skitiga mjukisbrallor och sunkiga ammningstischa, oduschad och oborstad, med en unge hängande från bröstet.
Ibland är det lätt att hålla sig för skratt.
Men så kan han ju vara så himla söt och snäll emellanåt också. Som här.
Och just nu ligger han och vilar lite.
Våra andra killar (kissarna) är mycket nyfikna på den nya familjemedlemmen. Men dom är inte så imponerade av hans läten. Särskilt inte dom som han ger ifrån sig när jag är för långsam med att få fram tuttarna.
Men annars går det bara bra.
Eddie och Guinness.
130 foton om dagen ...
... så här kommer ett litet urval.
Men första av allt. Jag har mjölk!!!
Saliga glädje!
Barnmorskan på BB Hemvård måste haft magiska fingrar, för bara hon petade på tutten så kom en droppe vit härlig mjölk.
Men glädjen blev kortvarig. Nu är brösten så svullna att Skorven inte får tag om dem. Så jag kan ändå inte amma honom ordentligt. Dessutom blir han inte nöjd med det lilla han ändå får ut, så vi kör på med Semper efter varje smärtsam ammningssession.
VARFÖR är det ingen som berättar vilket rent jävla helvete det är att börja amma?
Mina bröstvårtor är mina värsta fiender just nu, men jag måste ändå gulla med dem som två små bejbisar. Jag längtar några veckor framåt i tiden, då vi fått fason på det här med matningen.
Det är tur att han är så jäkla söt vår son.
Som förresten har fått sig ett namn nu.
Det här är:
Edvard Tore
Sötmunnen.
Premiärturen med vagnen.
Noga inpackad. Man tar vad man har, så han fick strumpor som vantar.
Hemma igen.
Han är fortfarande lite gul, men blir långsamt bättre.
Nu väntar vi bara på att mor- och farföräldrarna ska komma och hälsa på!
Men första av allt. Jag har mjölk!!!
Saliga glädje!
Barnmorskan på BB Hemvård måste haft magiska fingrar, för bara hon petade på tutten så kom en droppe vit härlig mjölk.
Men glädjen blev kortvarig. Nu är brösten så svullna att Skorven inte får tag om dem. Så jag kan ändå inte amma honom ordentligt. Dessutom blir han inte nöjd med det lilla han ändå får ut, så vi kör på med Semper efter varje smärtsam ammningssession.
VARFÖR är det ingen som berättar vilket rent jävla helvete det är att börja amma?
Mina bröstvårtor är mina värsta fiender just nu, men jag måste ändå gulla med dem som två små bejbisar. Jag längtar några veckor framåt i tiden, då vi fått fason på det här med matningen.
Det är tur att han är så jäkla söt vår son.
Som förresten har fått sig ett namn nu.
Det här är:
Edvard Tore
Sötmunnen.
Premiärturen med vagnen.
Noga inpackad. Man tar vad man har, så han fick strumpor som vantar.
Hemma igen.
Han är fortfarande lite gul, men blir långsamt bättre.
Nu väntar vi bara på att mor- och farföräldrarna ska komma och hälsa på!
Trötta föräldrar...
... kopplar ur telefonen.
Och sover i skift.
Lillpojken har nog gulsot, och väger just på gränsen för vad som är bra. Vi har varit tillbaks på BB idag för koll, och fått order om att ge mjölkersättning. Jag har ännu inte fått igång min egen produktion.
Och det blir nog svårt eftersom bröstvårtorna är så såriga och ömma att hela kroppen knyter sig när det är dags för ammning.
Det är bra med oss, men vi stänger in oss med varandra och försöker ta det lugnt och slappna av och inte oroa oss för mycket.
Vi är ju bara så rädda om vårt lilla mirakel.
Här kommer lite nya bilder. Kram på er allihop!
Myser i soffan.
Far och son på BB.
Snusar vid fönstret för att motverka gulnaden i hyn.
Världens sötaste lilla Groda.
På väg att vakna.
Och sover i skift.
Lillpojken har nog gulsot, och väger just på gränsen för vad som är bra. Vi har varit tillbaks på BB idag för koll, och fått order om att ge mjölkersättning. Jag har ännu inte fått igång min egen produktion.
Och det blir nog svårt eftersom bröstvårtorna är så såriga och ömma att hela kroppen knyter sig när det är dags för ammning.
Det är bra med oss, men vi stänger in oss med varandra och försöker ta det lugnt och slappna av och inte oroa oss för mycket.
Vi är ju bara så rädda om vårt lilla mirakel.
Här kommer lite nya bilder. Kram på er allihop!
Myser i soffan.
Far och son på BB.
Snusar vid fönstret för att motverka gulnaden i hyn.
Världens sötaste lilla Groda.
På väg att vakna.
Grodan!
Den 7:e april, klockan 16.23, efter 16 timmar med sanslösa värkar, och en timmes förtvivlat krystande kom han då äntligen ut, våran älskade lilla skrutt.
Det finns inte ord.
Han är det vackraste vi nånsin sett (trots att han ser ut litegrann som en tunnhårig gubbe), och han har precis rätt antal fingrar och tår.
Vi har just kommit hem från BB, och det känns jättebra. Om än en lite panikartad start med en maffig bajsblöja, och obefintliga rutiner vid sådana...
Så här såg han ut när vi klev innanför dörren. Supersöt i sin alldeles för stora overall.
Allt vi skaffat ser enormt ut.
Det är ju en rätt liten plutt på 49 cm och just över 3 kilo.
TACK ALLIHOP för alla fina sms, och FÖRLÅT mitt otaktiska och okänsliga drag att skicka iväg ett sånt "jag-är-nu-öppen-fyra-centimeter"-mail från förlossningssalen och sen vara knäpptyst.
Men nu vet ni nog alla att allt gick bra till slut.
Jag är mamma.
Och Mattias är pappa.
Vi har en son.
Det finns inte ord.
Han är det vackraste vi nånsin sett (trots att han ser ut litegrann som en tunnhårig gubbe), och han har precis rätt antal fingrar och tår.
Vi har just kommit hem från BB, och det känns jättebra. Om än en lite panikartad start med en maffig bajsblöja, och obefintliga rutiner vid sådana...
Så här såg han ut när vi klev innanför dörren. Supersöt i sin alldeles för stora overall.
Allt vi skaffat ser enormt ut.
Det är ju en rätt liten plutt på 49 cm och just över 3 kilo.
TACK ALLIHOP för alla fina sms, och FÖRLÅT mitt otaktiska och okänsliga drag att skicka iväg ett sånt "jag-är-nu-öppen-fyra-centimeter"-mail från förlossningssalen och sen vara knäpptyst.
Men nu vet ni nog alla att allt gick bra till slut.
Jag är mamma.
Och Mattias är pappa.
Vi har en son.
Nu kommer det lite läskiga ord igen ..
.. så sluta läsa om du är känslig.
Min slempropp håller på att lossna.
Slemproppen täpper igen ingången till livmodertappen, men nu har den luckrats upp så mycket att proppen håller på att släppa. Till min stora glädje är den inte grön (som jag läst att den kan vara), utan ofärgad till lite svagt rosa (och rosa är ju fint).
Igår hade jag så ont i magen att jag trodde jag höll på att gå av på mitten (förvärkar?), men det hjälpte att duscha med varmt vatten och sen gå och lägga sig. Idag mår jag prima igen.
Ska det vara så här?
Jag har också haft mitt första samtal med Förlossningsavdelningen. Jo minsann.
Det handlade mest om flytningar och konsistenser på dessa.
Det förväntas visst att man ska tala helt ogenerat om sånt medan man strosar runt på ÖoB och letar badbalja till Grodan. (Tack för tipset Frida, vi köpte en för 24 kronor!)
Nåja, nu kom systeryster och vi ska ta en tur på stan och sen hem till hennes nya fina hus!
Pussss på er
Min slempropp håller på att lossna.
Slemproppen täpper igen ingången till livmodertappen, men nu har den luckrats upp så mycket att proppen håller på att släppa. Till min stora glädje är den inte grön (som jag läst att den kan vara), utan ofärgad till lite svagt rosa (och rosa är ju fint).
Igår hade jag så ont i magen att jag trodde jag höll på att gå av på mitten (förvärkar?), men det hjälpte att duscha med varmt vatten och sen gå och lägga sig. Idag mår jag prima igen.
Ska det vara så här?
Jag har också haft mitt första samtal med Förlossningsavdelningen. Jo minsann.
Det handlade mest om flytningar och konsistenser på dessa.
Det förväntas visst att man ska tala helt ogenerat om sånt medan man strosar runt på ÖoB och letar badbalja till Grodan. (Tack för tipset Frida, vi köpte en för 24 kronor!)
Nåja, nu kom systeryster och vi ska ta en tur på stan och sen hem till hennes nya fina hus!
Pussss på er