Hemma hos Jenni

Elton är sämst.
Absolut sämst.
På att äta.

Det går bara inte att få i honom fast föda. Han vägrar.

Nu har han börjat knipa ihop munnen så att man inte får in skeden.
Vilket är oerhört märkligt med tanke på att ALLT annat (damm, lego, katter, fingrar, mattor) absolut ska in i det där dregelhålet.

Vi försöker - med växande irritation, det ska gudarna veta - att peta in allt möjligt gott i den lille skiten, men enda gången han gapar är för min hemgjorda plommonpuré.

H J Ä L P .






Annars har tillvaron åter stabiliserats. Elton är frisk och killarna sover hela natten.

Och vi har hunnit ha några mysiga dagar i snön innan den tinade bort.









Och jag är korthårig igen!

Klippte mig igår.
I samma gamla salong som när Jonas jobbade här i Umeå.
Och det var som att resa sex-sju år tillbaks i tiden.
Jag satt och fnissade medan hon klippte av mig tofsarna, och undrade vart Törleyn var.

Jag ser exakt likadan ut som då.
Enda skillnaden är att det var så länge sen jag färgade håret att hon klippte fram min naturliga hårfärg.
Och den är faktiskt både mörkare och rödare än jag trodde. Vilket var en positiv överraskning.
Men Matte har ändå cyklat iväg för att köpa en mörkbrunare variant åt mig.

Det har gått hur bra som helst att flytta ihop pojkarna i samma rum.
Eddie verkar gilla sällskapet, och störs inte av Eltons surr. Han somnar ändå.
Dom lägger sig klockan sju och sen sover dom till halv sex.
Jag medger att det är liiiite väl tidigt att kliva upp, men det är helt klart värt det när dom lägger sig så tidigt.

Ed verkar ha kommit in i en mammaperiod, och jag måste erkänna att jag tycker att det är himla mysigt. Han är väldigt kramig, och blir alldeles sprallig av kärlek ibland. Det är som att hjärtat hans sitter i benen. Han studsar och springer och skrattar och ibland blir kramarna nästan smärtsamma.

Och Elton har hittat rösten.
Han babblar och babblar och babblar. Och gör salivbubblor och dreglar som ett vattenfall.
Guuud att små barn kan vara så slabbiga.

Och så har han hittat nyckeln till ätandet. Äntligen.
Det har VERKLIGEN varit en prövning för tålamodet att försöka mata honom med sked.
"Som att mata en vägg", brukar Mattias säga.

och vi har återtagit vårat sovrum.
Det är Ä N T L I G E N en barnfri zon igen.
Elton fick flytta in hos storebror ikväll!

Vi har plockat bort och kastat en del trasiga leksaker och gjort plats för båda spjälsängarna inne hos killarna, och plötsligt har vi plats för en garderob (eller varför inte en liten elefant?) inne hos mig och Mattias.

Och jag kan läsa bok innan jag somnar igen.
Och sova utan öronproppar för första gången på drygt fyra månader.
Glory glory halleluja!