Hemma hos Jenni

Har alltid tyckt att dom sett roligast ut, och så bestämmer sig lilltanten för att hasa sig fram på baken.
LYCKA.
Hon är så otroligt söt.
Och glad nästan jämt.

Elton är "inne i en fas" eller vad dom nu kallar det. Känns mer som ett konstant tillstånd.
Han är iallafall oerhört bestämd, och väldigt petig. Vadsomhelst kan få honom att detonera.
Men han kompenserar med de varmaste kramarna och sin hesa röst när jag kommer från jobbet: Ä du dä mamma? Ja ha läntat ette däj! Pom! Vi ska läka nu!

Och Edvard. Finaste finaste storestorebror.
Han håller reda på sina småsyskon. Berättar när de gör dumt, och servar dem med leksaker.
Och retar sin lilllebror till molekyler.

Mannen sköter sig exemplariskt som housewife. Jag kommer alltid hem till städat hus och lagad mat. Och oftast har han hunnit pyssla med barnen också.

Själv börjar jag komma in i jobbet igen efter en lite trög start.
Något har hänt med tänket sen jag var där sist.
Jag är långsam och glömsk och förvirrad.
Tur man har fina kollegor som kan radiostyra en litegrann.