Hemma hos Jenni

Våran lilla dreglande tornado.

Bland annat att  larva oss i trappuppgångar.

Herregud vad jag älskar den här mannen.
Du är bäst Mattias.

Det är ett faktum.

Efter en helg i huvudstaden vet jag med all säkerhet att Umeå är hemma.
Och hemma är bäst.

Åker till Stooorschtään om nån timme!
Farmorn och farfarn har kommit nu, och ska ta hand om killarna åt oss.



Vilken lyx.

Han hostade så hemskt inatt att jag började mara om lunginflammationer och scharlakansfebrar, och Matte om RS-virusar.

Doktorn kände och kikade på Elton, ställde frågor och kallade honom för Snubben.
Jo det är sant! Han kallade Elton för Snubben!
Jag älskar den doktorn.

Iallafall, så här sammanfattade doktorn läget: 
"Snubben har ingen feber längre, och han äter bra, och sover gott, och kisset och bajset är som det ska, och han skrattar och är pigg, och han följer sin viktkurva."
    (Nu börjar jag känna mig lite halvfånig som är där)
"Men du säger att du har halsfluss, och han låter faktiskt lite rosslig, så vi tar ett snabbtest i halsen."
    (Nu vill jag nästan krama honom)
"Och det är klart att man blir orolig, särskilt när Snubben är så liten."
    (Nu skakade jag hand med honom)



Testet visade att lillskiten bara är förkyld. Puh.

Och nu ligger båda dom två små och sover, och den stora är och tränar, så jag ska lägga mig i tv-soffan och bläddra i en sprillans ny Elle Interiör tidning.
Okej, jag fick den med posten i måndags, men har inte hunnit öppna den än.
Sådant är livet som småbarnsförälder.



Snubben.

för att träffa Mattes familj, kanske några vänner och eventuellt gå på bio eller göra annat mysigt utan barn.

Jo tjena.

Jag vaknade på fredagen med  f r u k t a n s v ä r t  halsont.
Svärmor (som jag - handen på hjärtat - tycker är lite drama queen ibland) ringde vårdcentralen, och jag åkte motvilligt in.

Streptokocker.
Med andra ord: halsfluss. 
Fick penicellin. Och  ä n n u  ondare i halsen. Jag hade inte peakat inne på vårdcentralen tydligen.
Låg däckad hela fredag och lördag. Piggare på söndag, men då var det ju dags att åka hem igen.
Suck.

Men killarna hann ha roligt!
Det gjordes eld och grillades korv och rullades snögubbe!
Och mellan de värsta febertopparna kom jag ut och var med på några kort.
Vad gör man inte för fotoalbumens skull?













Årets första, och kanske läskigaste, snögubbe.




Jag är betydligt bättre idag, men nu har sjukan tagit Elton istället.
Stackars liten.