Antiklimax

Började känna av värkar klockan halv elva imorse. Så pass jobbiga att jag ringde efter Mattias och syster. Fixade inte att ta hand om Eddie ensam. Farmor och farfar la också på en rem och kom i eftermiddags, och efter en snabb pastasallad åkte jag och Matte in till förlossningen vid fyratiden med horribla värkar. Jag satt och svor av smärta i baksätet.

En timme senare blev vi hemskickade, med orden: "Vi kanske ses igen redan ikväll. Eller om en vecka."

Fan. Allt bara stannade av i samma ögonblick som jag la mig ner på britsen för CTG och undersökning. Jag låg tillochmed och knep för att provocera fram en värk, men INGENTING.
Nada. Zero.
Bara en jäkligt glad bebis därinne som dansade samba.

Jag blev så besviken att jag bara ville grina, men man sätter ju på sig ett tappert ansikte och försöker se glad ut ändå.
Suck.



Annars är allt ok.
Sommarvärme, och Edvard älskar att plaska med vatten.

26019-139

Han är lite plattfot va?
Du har en kompis i honom Agnes!

Kommentarer
Postat av: Yurika

men vart är du bebisen i magen? kom ut,kom ut! Skickar stora mjuka kramar till den blivande modern! sms.a om du orkar,nu kommer jag att vaka framöver vid telefonen! chesuus så spännande!

Postat av: Jenni

Haha! Den här stannar nog inne ett par dar till.
Och det känns helt ok.
Jag vill inte vara med längre.
Nu kan nån annan få ta hand om födandet.

2007-06-05 @ 16:46:25
Postat av: Agnes

Äntligen! Någon som kommer förstå mig! Vi kanske kan köra tvåstämmig fotpruttsmusik i framtiden. Världens bästa partytrick!! Pussar!

2007-06-05 @ 19:13:58
Postat av: Jenni

Haha! Han gör redan små pruttljud när han går barfota på plastmattan i hallen och köket. Särskilt med ena foten. Du skulle bli grymt imponerad.
Pussssssssssss

2007-06-05 @ 19:33:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback