Hemma hos Jenni

Eddie gick ut stenhårt.

Han joddlade och flaxade och plaskade och stänkte och skrattade. 
Han var helt extatiskt överlycklig!
I fem minuter.
Sen fick han sin första kallsup, och slog av på tempot litegrann. Men bara lite, fortfarande skitkul!
Sen fick han sin andra kallsup, och ögonen började bli röda av kloret. Inte riktigt lika kul längre.
Sen skulle alla bejbisarna samlas i mitten för att sjunga avslutningssången. Alltså vi "dom vuxna" skulle sjunga om att simma hit eller dit eller hur det nu var. Nåja.
Då fick Eddie sin tredje kallsup och började gallskrika, och kippa efter luft.
Till och med instruktören såg lite förfärad ut ett tag.

Han är en sån dramaqueen.

Men så fort supen släppt blev han sig själv igen, och skötte sig exemplariskt i duschen efteråt (även duschning ett nytt moment eftersom vi alltid badat badkar tidigare).
Sen somnade han i bilen på vägen hem och sov som en sten i två timmar.

Och det hade jag och Matte också kunnat göra.
Det här är i särklass det mest stressfyllda vi utsatt oss för sedan ...  ja  ...  sedan förlossningen tror jag.

Hur ska man lugnt och stilla kunna få tre personer ut ur ett ton vinterkläder, packa ner det i en gigantisk väska som ändå inte räcker till, få med sig handdukar, schampo, duschcreme och badblöja, och samtidigt komma ihåg att ta på sig sina badkläder, för att tjugo steg senare hoppa ur dom igen och duscha av sig bakom sladdriga duschdraperier som glipar varje gång man trycker på jetstrålen till dusch, utan att blöta ner sitt barn eller sin handduk för mycket, och utan att råka näcka för halva badhuset när man krånglar sig i det våta tygstycket igen, samtidigt som man ska försöka hålla sin bejbis glad och nöjd och kanske hinna skrapa en halv banan till honom för att på så sätt maximera förutsättningarna för en så trevlig badstund som möjligt, och sen viktigast av allt, fixa trixen och greppen för magläge och ryggflyt så att bejbis inte drunknar, och därefter samma turbovals fast tvärtom för att komma sig hem? Allt detta inklämd mellan två andra babysimsgrupper?

Puh.

Vi gjorde det.
På nåt vis.

Allt var bra. Allt är bra!
Inga fel eller knasigheter, och bara ett foster (puh) vars lårben nu är två och en halv centimeter långa. Detta mått innebär att om allt går lika bra i fortsättningen så blir Edvard storebror den 14:e juni!

Fortfarande helt overkligt.

och inga dåliga ögonfransar heller.
Gud vad kär jag är i honom.



Och nu börjar det synas att nummer två är på väg:





Jag känner mig verkligen bekväm i min kropp och framför kameran:


Ultraljud imorgon!!

och han går!!

Edvard är bäst!
Så länge han får hålla något i händerna (leksak eller snuttefilt) så kan han gå själv.
Flera steg.
Vi har inte räknat dom, men runt 15-20 stycken!
Vi är mycket stolta över vår lille son.
Som även kan krypa ordentligt på händer och knän nu.

Jajamensan.


Och nästa söndag ska han lära sig simma.
Hehe, nä då, men vi har äntligen fått en plats på babysim, jippi!
Matte ringde typ 300 gånger, och kom tillslut fram och roffade åt sig en av de sista söndagsplatserna, så imorgon ska vi till badhuset på info-möte.
Spännande!

Vi var på MVC idag och fick lyssna på magen. Det tickar ett litet litet hjärta därinne.

Vansinniga lycka.

En sån där skön söndag då man kryper i pyjamasen på morgonen, och kravlar ur den först när man går och lägger sig igen. Helt underbart.

Har haft en mycket härlig helg överhuvudtaget.
 
Lagat MASSOR med mat och fryst in åt Edvard.
Lagat MASSOR med mat och fryst in åt mig och Matte.
Badat lååånga oljebad och läst bok.
Blivit sanslöst bortskämd av Mattias med två ljuvliga sovmornar och fotmassage varje kväll.
Haft både chips- och fruktfrossa, och ÄNTLIGEN kommit igång på allvar med Ed's rum.
Vi har slipat och spacklat väggar hela dagen.
Jag är riktigt duktig på att spackla faktiskt.
Mycket tack vare Bygglov på fyran. Vilka tips! Och vilka barnrum de gjorde!
Tackar även mamma som såg programmet och insisterade på att få köpa Vynil-myrorna åt oss - jag har redan beställt dom! Det kommer bli så fint mot dom gröna väggarna!

Annars så...Lill-korven (det är Eddie) börjar få mer och mer kontroll över sin lilla runda kropp, och det är så underbart att se hans lycka när han tumlar runt i sängen och soffan. Vilken glädje att upptäcka att armar och ben äntligen gör som man vill!



Ibland gör det ont av kärlek när jag tittar på honom.

som släpper ifrån sig minst fyra surskitar om dagen.

Men det är inte så konstigt med tanke på att han håller på att få två nya tänder i underkäken och fyra stycken i övre. Stackars liten måste ha jätteont.

Hans kinder tyder på det iallafall.