Hemma hos Jenni

Var på MVC igår och lyssnade och mätte. Är redan i vecka 23!
Och Kotten är nu stor som en honungsmelon ungefär.
(Var det inte en kiwi nyss?)
Känns helt obegripligt.

I förrgår fick jag dom första rejäla kickarna, som t om Mattias kunde känna med handen.
Mycket mycket märkligt. Och alldeles underbart. Kom lite tårar.
Fast det är ganska vanligt med såna nu. Gråter mest varje dag.

Men igår skrattade jag så att jag höll på att kissa ner mig.
Matte svarade på ett telefonsamtal som visade sig vara ett gratis erbjudande från en lokal tvättfirma. Vi hade blivit lottade att få en valfri möbel tvättad utan kostnad.
Matte tackade nej.
Men sen kom vi på att dom skulle ha fått ta sig an våran ärvda bäddsoffa i svart tyg.
Den är så trasig och skabbig och full av målarfärg, barn- och kattspyor och Sörens jävla vita katthår jämt att bara tanken på att försöka få den ren är så absurt skrattretande. Den är färdig för soptippen. Inte ens Myrorna vill ha den.
Skulle varit kul att se tvättfirmans min.

Annars...?
Har haft så fullt upp att jag inte hunnit blogga i samma utsträckning som tidigare, förlåt!!

Just ja! Vi har köpt ny barnvagn:



Med plats för flera.

Eddie ligger skönt inbakad som en liten kåldolme, och sover jättebra även i tjugo minus.



Och så här blev färgen i hans rum:



Jättemysigt. Men fortfarande lite småfix kvar. Men nu har han äntligen ett eget rum.