Hemma hos Jenni

och planterar ut lite söta blommor.

Matte har även satt om våran enorma svärmors tunga i en större golvkruka.
Det är ingen vidare barnvänlig höjd.
1000 gånger har jag tagit fram trollrösten och sagt "NEEEEEEEJ EDVAAARRRRRRRD", när han ska dit och doppa leksaker i jorden och sedan smaka på dem.
Och ändå är det som att det inte sjunker in.

Idag hittade jag honom två meter ifrån krukan. Helt oskyldig.



Eller kanske inte.

Men är det verkligen försvarbart att köpa golv för 350 kronor per kvadrat när man äter gröt med hemkokt äppelmos som lunch varje dag för att spara pengar?  När det är fest den 20:e varje månad (alla småbarnsföräldrar vet att det är DÅ som barnbidraget kommer). Och när den där burken i köket som tidigare var fylld med både mynt och sedlar numera endast innehåller pengar som klirrar mot glaset?

Visserligen skulle skatteåterbäringen täcka utgiften för golvet, och det skulle bli så jäääävla snyggt (och mjukt under fötterna), men är det någon annan än jag som bryr mig om det är ett linoleum- eller plastgolv vi trampar runt på här hemma? Båda går ju att få svart-vit-rutigt.

Hjälp.



Vilka I-landsproblem.

Men ändå.

Nu ska Kotten skruva sig på plats med huvudet nedåt. Har för mig att det var en rätt så obehaglig känsla.
Det börjar hursomhelst bli trångt om utrymme för oss båda nu.
Inatt tog halsbrännan fart på riktigt. Vaknade halv två och trodde att jag skulle behöva gå upp och spy. Men med både Novaluzid och Samarin släppte det tillslut.
Är kanske inte så bra att proppa i sig en massa brie- och vitlöksost på digestivekex precis innan man ska sova?

Annars så håller vi fortfarande på och småpysslar med huset - det tar verkligen aldrig slut. Lite lampor (man kan aldrig ha för många) som ska upp, och lite efterfixande med färg vid lister och sånt. Möbler som ska målas om osv. Letar fortfarande efter nytt köksgolv. Har bestämt oss för svart-vita rutor, men inte i vilket material. Jag är sugen på linoleum.

Nåja, bla bla. Kramen på er!

Och Edvard fick "hjälpa till" att fälla träd hos mupparna i Flurkan. Vi var där hela lördagen och myste på i vårsolen. Åt årets första grillade middag, och fick fräknar på näsan. Ljuvligt.



Vi tränar honom i att gå och stå, och han blir rätt trött ibland.
Bra att det finns sköna ställen att sitta på.






Och trygga händer som håller om.

Jag satte in en "Efterlyses-annons" på blocket igår, och bara någon timme senare så ringde en tant som hade sett Guinness några kvarter bort. Jag sprang (nåja, gungade i dobbförsedda skor) ut för att leta reda på honom.
Gick runt bland husen och lockade, och tillslut så vrålade han tillbaka. Stackars liten som han skrek när han hörde mig. Han hade gömt sig för snön och blåsten, och var väldigt liten och glad över att bli funnen. En lång kvist satt fast i svansen och ett jack i örat, men i övrigt oskadd. Jag bar honom som en bebis hem, medan tårar av glädje rann, och vinden slet i min jacka. Ett riktigt film-moment. Vi kom in i värmen till överlycklig Mattias, som gav lilla kissen godis och färsk mat och vatten. Och vi ville bara kramas med honom.

Då fnös han åt oss och gick och lade sig.
Det är förbannat otacksamma djur det där.

Men från och med nu ska vi sluta önska livet ur dom varje dag.

och min livmoder 30.

Det har växt så det knakat därinne under påsken. Allt godis som du hade med dig Agnes? Eller den SAGOLIKA kalkonen som vi lagade?  Hursomhelst, tack för en underbar påsk gumman, du är bäst. Tårarna sprutade när vi gick från busstationen, och vi saknar dig redan massor alla tre.

En annan som vi också saknar är Guinness.
Nu har han varit försvunnen i ett dygn.
Och det snöar ute.

Ska ut och leta igen nu.

Och har fått en egen tårta. Efter en lite tveksam start kom han loss ordentligt tillslut.



Nu bad och sedan presentöppning och kalkonmiddag med några vänner.

Påsk påsk på er!!

Sixten?
Mjae, jag vet fortfarande inte.

Jag tycker ju om dom lite gammeldagsa namnen, men för barnets skull vore det ju bra om dom dessutom var någorlunda internationellt gångbara.
Vi har därför strukit dom könsneutrala namnen från listan (typ Nils-Ulla, Stig-Inez och Siv-Bertil). Och det har ju strypt utbudet endel...
Konstigt nog har jag av någon anledning snöat in på E-namn. Finns massor med fina!
Men vill man verkligen ha en E-kull? Jag fnissar själv lite självbelåtet åt födelseannonser som lyder: "... fick en son som ska heta Anders. Syskonen heter Anna, André, Adam och Anneli."

Men om det blir en pojke ska han iallafall heta Arne i andranamn, efter den morfar jag aldrig hann träffa.



Drömde inatt att förlossningen startade. Det gick inte så bra. Det slutade med att jag sprang runt naken på MVC och letade efter mina blodgruppspapper, och barnmorskorna ringde efter polisen.



Bara tio veckor kvar nu.