Hemma hos Jenni

Suck.
Vilket elände.

Bestämde mig för att till slut göra mig av med alla gamla nostalgiplagg. Såna som har legat längst in i garderoben sedan jag blev sambo. Och som jag innerst inne faktiskt trott att jag någon dag ska rymmas i igen. Och alla underbara slitna favoritbrallor som jag lagt undan sen en bit in på graviditeten.

Men bara för att riktigt plåga mig själv så provade jag några av plaggen först.

Och döm om min förvåning - vilket härligt uttryck det är förresten, som taget från förra sekelskiftet - när jag kom i mina gamla jeans!!

I'm back!
Eller på väg ialllafall.

Har ju fortfarande kvar en rejäl kalaskula, men så blir det väl när man är för slö för situps.


Med Ed är det bara prima. Han skrattar!! Vilket underbart ljud! Det gör ont i bröstet av lycka bara jag tänker på det.

Och så har vi testat att sätta Plutten i gåstolen. Han älskar den. Men han har inte riktigt listat ut hur han ska manövrera den än. Han blir mycket arg när han fastnar mot stolar och andra oöverkomliga hinder (såsom trösklar).



Och så gillar han puré på gröna ärtor. Tydligen skönt att ha i ögonen också. Vi har inte provat själva, men får väl lita på hans omdöme.



Han är helt ljuvlig Lillisen. Enda minuset är att han fortfarande kräks.
Inga kaskader längre, utan nu behåller han maten i magsäcken tills det ögonblick man minst anar det. Och välling som legat i magsyra två-tre timmar luktar inte mums.
Hans specialare är att spy ner i ratten på gåstolen.
Och sen suga på den.

Charmigt.