Är förkyld.
LÖJLIGT förkyld.
Blir till att pumpa sig full med kaffe, alvedon och nässpray för att klara jobbet ikväll.
Som tur är så är det världens bästa jobb jag har! Jag älskar det!
Trots att man ibland blir spottad på.
Rakt i ansiktet.
Då känns det lite jobbigt.
Vi är inne i vecka 22, och nu kallas fostret för barn.
Jag känner henne tydligt därinne, och det beror mycket på att moderkakan ligger långt ner i bakvägg den här gången.
Detta innebär att vi ska tillbaks på ett extra ultraljud i vecka 32 för att kolla så att den har flyttat sig uppåt.
Annars ligger moderkakan ivägen, och en naturlig förlossning blir omöjlig.
Men vissa landsting kallar aldrig till ett extra ultraljud av denna anledning.
Som ultraljudssköterskan sa: "Dom resonerar som så att: Vi märker ju om den ligger ivägen då mamman kommer in akut med ambulans och svåra störtblödningar".
Är ganska nöjd med att bo i Umeå just nu.
Eddie har lärt sig att säga Cheeeeeeezeeeee
Och vi har varit på ultraljud!
Så om allt går som det ska får pojkarna en lillasyster den 28:e maj!
Hon ville inte ställa upp på någon profilbild, så vi fick bara med oss den här:
Hennes fotsulor. 33 mm från tå till häl.
Lilla lilla vän.