Nattningstrams.
Elton vill inte sova längre.
Och så har det varit den senaste veckan.
Vi måste gå in och lägga honom minst fem gånger varje kväll (ofta fler), och det är mäkta påfrestande på humöret då man inte ens hinner ut ur rummet innan han är uppe igen.
Glatt påhejjad av sin storebror i överslafen.
Vi känner oss helt överrumplade eftersom de alltid varit så enkla att lägga, och vet inte alls hur vi ska lösa situationen.
Kör tv:s nanny-teknik så länge.
Min vän Agnes räddade iallafall livet på dem båda två då hon var här i helgen.
Hon stoppade en arg och gråtande Jenni i badet och tog över nattandet.
Tack älskade du. Du är bäst.
Så kommer nästa överraskning:
Klockan 03.40 inatt hör jag små små fötter som smyger sig över sovrumsgolvet, och snart kryper en varm liten barnkropp med kalla fötter upp i sängen och kurar in sig mot mitt bröst under mitt täcke.
Elton.
Alldeles fantastiskt hjärtevärmande underbart mysigt, men jag har ju inte sovit många minuter mellan 4 och 6. Och inte Mattias heller.
Vad gör vi?
Vet ju av erfarenhet att man blir tokig av för lite sömn.
Jag har en gästsäng...:)
Till mig då.
Jaaa... vad gör man... Vi har haft samma problem med alla tre, och jag kan inte för mitt liv minnas vad vi hade för knep. Det enda jag vet är att det faktiskt ger sig så småningom. Med Oscar fick man använda arga rösten. Jag orkade inte så jag la mig hos honom istället, vilket han utnyttjade varje kväll pappa var borta... suck Med Cajsa bytte vi tillbaka spjälsängen och skruvade fast den i väggen så att den inte skulle tippa. Jag vet faktiskt inte. Men att tänja på gränser när man minst orkar är barnens specialitet. Läste du dagens "carpe diem" i vk? Stämmer precis! Håll ut! Det kommer bättre tider! Och låt Agnes komma oftare! ;-)
Kram på dig! Tänker på dig ofta!
Jaaa... vad gör man... Vi har haft samma problem med alla tre, och jag kan inte för mitt liv minnas vad vi hade för knep. Det enda jag vet är att det faktiskt ger sig så småningom. Med Oscar fick man använda arga rösten. Jag orkade inte alltid så jag la mig hos honom istället, vilket han utnyttjade varje kväll pappa var borta... suck Med Cajsa bytte vi tillbaka spjälsängen och skruvade fast den i väggen så att den inte skulle tippa. Jag vet faktiskt inte. Men att tänja på gränser när man minst orkar är barnens specialitet. Läste du dagens "carpe diem" i vk? Stämmer precis! Håll ut! Det kommer bättre tider! Och låt Agnes komma oftare! ;-)
Kram på dig! Tänker på dig ofta!
Ha ha ha ha! Jag haaaaaaatar när datorn gör så här! Men då vet du att jag tänker på dig OFTA!! =)
kram
Tack för de uppmuntrande orden Anna! Har prövat det mesta nu. Att bli arg funkar inte. Att muta honom funkar inte. Att försöka kela honom till sömns funkar inte heller. Det enda som får honom att stanna kvar i sängen och till slut somna är leda honom tillbaks till sängen igen och stoppa om honom utan att säga ett ord. Nanny-style.
Det är verkligen ett elände att sluta varje dag med att vara arg på sina barn, men nu har vi enats om en strategi som vi ska försöka hålla fast vid:
Elton ska somna i sin egen säng, även om det innebär att vi får knuffa omkull honom hundra gånger. Men om man sen vill smyga över till oss på natten så är det helt okej. Riktigt mysigt faktiskt.
Undrar bara hur det kommer att fungera med en liten bebis mitt i allt det här?
Men det visar sig. =)
Stor kram på dig!
Det kommer att gå bra! Enda gångerna Cajsa krånglade då Oscar kommit var när det var läggdax, han var hungrig och Johan var på jobbet. DÅ var det kämpigt! Men det löste sig till sist!
kram!
Skönt att det inte är så länge kvar nu!