"Vad har den flickan för frisyr?"
Frågade en liten fyraåring sin pappa och tittade på mig.
"Eeeh, jag tror det kallas för mohican" svarade han, med skrattet bubblande i rösten.
Den här lilla episoden har jag gått runt och fnissat åt i flera dagar.
Vad fina barn är.
Men så igår fick den liksom ännu en innebörd:
Jag fyller snart 33 år.
Och lilla lilla flickan kallar mig för flicka.
Inte tant eller gumma.
Flicka.
Tack älskade barn.
Kommentarer
Trackback