Bah vilken dag.

Matte upptäckte i lördags att lillen har fått sin första tand! Och som dom orutinerade föräldrar vi är blev vi ju såklart alldeles till oss, vilken fest! Vad stoooooor han har blivit! Värsta jättebejbisen!

Idag är det inte lika roligt längre kan jag meddela.

Lillpojken har grinat i en timme. Konstant.
Grinat så han blev knallröd i ansiktet och tungan darrade i gommen. Blicken fäst nånstans i taket, och tårarna sprutande. Enda gången han slutade skrika var när han var tvungen att hosta (och jag kan faktiskt inte låta bli att tycka att dom där hesa hostningarna är himla söta).

Han vill inte äta, och absolut inte sova. Han vill inte bli kramad, och inte vara ensam. Han vill inte ha nappen, men tuggar frenetiskt på sina fingrar.

Tuggar på sina fingrar.
Med sin sylvassa lilla tand.

Undrar vart det gör ondast? Tanden eller fingret?

Nu har han iallafall till slut däckat (av ren utmattning tror jag), och jag tror att jag ska göra detsamma.

Kommentarer
Postat av: Yurika

Håll ut Jenni! vill han inte ha en bitring?

2006-09-11 @ 14:43:18
Postat av: Jenni

Jodå. I typ fem sekunder. Sen blir han arg på den med. Vi gav honom en supp i pruppen till slut. Då blev han sitt gamla glada jag igen. ÖF på torsdag?

2006-09-11 @ 19:27:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback